Förskolepedagogik

Den övergripande idén och målsättningen för Waldorfpedagogiken i förskoleåldern kan formuleras som “barnens rätt att få vara barn” och uppleva en riktig barndom.

dockorBarnens lek och rörelse blir till en del av innehållet i pedagogiken. Alla dagar på förskolan spelar leken en stor roll. Genom fantasifull och skapande lek får barnen kunskap om världen och hur den fungerar.

Motorisk utveckling

Den motoriska utvecklingen är något som waldorfpedagogiken lägger stor vikt vid. Såväl inne som ute främjas barnens rörelsebehov och barnen får dagligen gott om tid för fri  lek ute i naturen. De klättrar, rullar, hoppar, bygger, krattar, släpar, drar, gräver, bär vatten och åker pulka osv. Alla får använda riktiga verktyg under ordnade former.Inomhus ritar, målar, syr, tovar, väver och klipper de bland annat.

Under samlingarna använder barnen instrument, de sjunger, dansar, gör fingerramsor, handgestspel och lekar. Under den fria leken bygger barnen med hjälp av skynke, ställningar och stolar ofta upp stora kojor. Det som behövs tillverkar vi.

Språklig utveckling

Vid samlingen främjas barnens ordförråd och talspråk genom många rim och ramsor, verser, dikter, och sånger. Barnen leker med ljud verbalt eller med hela kroppen. Vid matbordet blir det ofta berättelser då barnen lyssnar på varandra alternativt att de ber pedagogen berätta om något t.ex. från sin barndom, gärna samma berättelser om och om igen. Det ges fina tillfällen att uttrycka sina tankar, intryck, ställa frågor och diskutera. Med små grupper blir ljudnivån lägre, inte lika svårt att vänta på sin tur och de tystare barnen kan få en chans att få lyssnare.

I det dagliga sagoberättandet, som sker muntligt eller genom högläsning, får barnen stunder där de kan försjunka i lyssnandet, skapa sina inre bilder och förstå. Hos de yngsta barnen upprepas samma sagor om och om igen. I den äldre barngruppen berättas samma saga i upp till en vecka, för att barnet ska kunna ta in språkets innehåll och sagans budskap. Då förskoleläraren berättar muntligt kan denne lättare se och tolka barnens lyssnande, anpassa tempo och ge svar på barnens frågor. Det är bra för barnen att kunna försjunka i berättelsen, leva i stämningen utan att behöva analysera sönder den. Barnens ordförråd och begreppsbildning utvecklas här genom lyssnandet. Då barnet skapar egna bilder utvecklar de möjligheten att förstå andras känslor och vad de egentligen menar, de får en bild av vad det handlar om.

Matematik

Matematik har mycket med mönster, rytmer, former, ord och inre bilder att göra.  Förskolelärarna tillhandahåller en miljö kring barnet som är fyllt av två- och tredimensionella geometriska former, så som cirkel, triangel, rektangel eller kvadrat. Förskolelärarna använder dessa begrepp där det faller sig naturligt och blir begripligt genom åskådligheten för barnet. Barnen lär sig jämförelseord så som ”större än…”, ”mindre än”, ”lika stor som”, ”dubbelt”, ”hälften” och skillnaden mellan lika och samma.  Barnen möter räkneord då de räknar kottar, stenar eller kastanjer och ordningsord då de står i kö eller leker en lek med första, andra, tredje och så vidare.

Barnen räknar hur många är vi när alla är här? Vem saknas och hur många är vi då? Hur många vindruvor blir det till var och en? I hur många bitar ska sista biten delas? Så används räknesätten i ett naturligt, om än medvetet sammanhang.

Förskolelärarna intellektualiserar inte matematiken hos barnen. Det handlar mycket om att fånga tillfällen under dagen, inte konstruera situationer. Förskolelärarna för matematiska resonemang utifrån varje barn och låter barnen hjälpa till med vardaglig problemlösning. Det är upplevelsen som är av värde och är grundläggande under förskoletiden.

 

Läs mer i en väg till frihet 

Change this in Theme Options
Change this in Theme Options